hallhaga

Wikipedia säger som såhär om ordet "flicka"
"En flicka är en ung hona av arten människa, till skillnad från en ung hane av samma art, som kallas pojke. Termen flicka (plural: flickor) används för att särskilja biologiska könsskillnader, kulturella könsroller, eller båda. Flicka är perioden i en kvinnas liv, innan hon är en vuxen kvinna."

Flicka är för mig ett av svenskans mest vackra ord. Det klingar så härligt på något sätt. Jag kommer nog aldrig att börja använda ordet kvinna mer än i sådana fraser där man behöver betona just ordet "kvinna". Flicka är mer passande, och det tilltalar mig mer.

Flera egenskaper hos flickan som person gör mig ofta konfunderad, och som man så är det väl underförstått att ingen man kan förstå en kvinna? Ja, det stämmer minsann. Man kommer ofta på sig själv med att dra en uppgiven suck och därefter nämna ordet "kvinnor...". Ja, vad är det då vi män inte förstår hos kvinnor? Själv så förstår jag nog ingenting. Jag har hört att jag är bra i sängen, men det är väl det enda som jag är bra på då, om ens det. Har nämligen hört att flickor ofta ljuger om detta för att få mannen i fråga att inte känna sig illa till mods.

Flickor är ungefär som plåster, i det stora hela. Dom rivs antingen bort jävligt sakta. Man plågar sig själv till fördärvet och drar sakta bort dom ifrån en. Man grälar, och grälar tills slutet kommer (antingen att man dör eller tills förhållandet är över) eller så drar man fort. Det smärtar värst men det är över snabbt och man kan gå vidare.

Jag är nog den som pinar mig själv. Jag underminerar hela mitt förhållande. Jag grälar och jag klagar. Till slut kommer ju flickan i fråga att avsluta detta. Och det är just detta som jag oroar mig för. Min Ellen kanske kommer lämna mig om jag beter mig som jag gör. Jag måste alltså lära mig förhållandets regler; Att inte säga som jag känner, att aldrig vara ledsen, eller att aldrig ta upp en diskusition som på något sätt kan göra motparten irriterad, ledsen eller arg. Allt handlar om att ha sin flicka på rätt sida av sängen varje dag man vaknar.

Just nu har jag henne sovandes bakom mig med en blomma i handen. Grälet var ödesdigert idag, Jag gick alldeles för långt och det hela slutade med att hon lämnade mig. Hon gick ut genom min dörr, ut på gatan klockan två på natten. Ledsen och alldeles förkrossad som jag var sprang jag efter en tid efter och bad om världarnas förlåtelse. Och som jag sa ligger hon nu i min säng. Där jag förövrigt placerade en blomma i hennes hand medan hon sov. För att hon trots dom små chanserna iallafall kanske skulle vakna och se blomman för att då tänka tanken att "någonstans är min pojkvän god". Jag försöker att hålla henne tillags. Men oftast förgäves. Man måste välja sina ord. Man måste alltid tänka på sina svar. Varje fråga blir ett test och man misslyckas ofta. Det enda man kan göra till slut är att hålla käften.

Flickan är minsann ett svårt kreatur, där chansning i sitt beteende ofta resulterar i  vinst eller förlust (från mannens sida alltså).  Det är svårt  och ibland vill man bara stå kvar framför den där tutande lastbilen...

Tack
/Nils