17 - Kärlek
Ja.
Kärlek - ni vet - den där lustiga lilla känslan som närmast kan liknas vid jordnötssmör; Man får det inte speciellt ofta. Men när man väl får det så är det väldigt gott, och man känner att man börjar bli lite beroende, i början kanske man till och med äter lite varje dag. Men efter ett tag tröttnar man oftast. Så dröjjer det ett tag innan man faller i fällan igen. Men så ibland, så vitt jag förstått, händer det att man bara fastnar. Tänk er, klart att man kan fastna, hittar man ett bra märke med jordnötssmör så kanske man äter det hela livet ut, men självklart inte i samma mängder som i början. Fast man kanske ändå tröttnar efter ett tag. Men visst är det gott?
Jag funderade på detta, nykär som jag är, hur kan man egentligen mäta sin kärlek? Ni vet hur löjligt det kan vara i början? Man pratar på telefon, samtalet kan gå ungefär såhär:
- Jag är jättekär i dig gullet.
- Men jag är mer kär i dig sötnos
- Jasså? Men jag är så kär att jag kan krypa till månen iförd beige pyjamas för dig!
Bla bla bla och allt är så puttinuttigt. Men nu finns lösningen. Hur långt är du redo att cykla för att få träffa din älskade? Om vi säger att X är kärlek, Y är sträckan mellan dig och din kärlek, Q är snittväxeln som cyklar på (I denna ekvation använder vi en tjugoenväxlad crescent balder, dammodell) och Z är väderförhållandena som råder för tillfället (antal grader celsius). Då tar du bara Y * (Q - Z) = X. Alltså. I mitt fall. Addera eller subtrahera sedan tio minuter per mil beroende på snöväder/regnväder eller torrt väglag. Sedan är det bara vägbanan som kan skilja sig något, detta löser du genom att addera fem minuter per mil om det är grusväg, eller tjugo minuter per mil om det gäller skogsstig.
Tänk på att resultaten kan variera beroende på olika faktorer såsom exempelvis punktering, vätskedepå (för den riktiga turturduvan) eller möjligtvis antal meter över havet, elevation och så vidare.
Frågor någon?
Tack
/Nils
Kärlek - ni vet - den där lustiga lilla känslan som närmast kan liknas vid jordnötssmör; Man får det inte speciellt ofta. Men när man väl får det så är det väldigt gott, och man känner att man börjar bli lite beroende, i början kanske man till och med äter lite varje dag. Men efter ett tag tröttnar man oftast. Så dröjjer det ett tag innan man faller i fällan igen. Men så ibland, så vitt jag förstått, händer det att man bara fastnar. Tänk er, klart att man kan fastna, hittar man ett bra märke med jordnötssmör så kanske man äter det hela livet ut, men självklart inte i samma mängder som i början. Fast man kanske ändå tröttnar efter ett tag. Men visst är det gott?
Jag funderade på detta, nykär som jag är, hur kan man egentligen mäta sin kärlek? Ni vet hur löjligt det kan vara i början? Man pratar på telefon, samtalet kan gå ungefär såhär:
- Jag är jättekär i dig gullet.
- Men jag är mer kär i dig sötnos
- Jasså? Men jag är så kär att jag kan krypa till månen iförd beige pyjamas för dig!
Bla bla bla och allt är så puttinuttigt. Men nu finns lösningen. Hur långt är du redo att cykla för att få träffa din älskade? Om vi säger att X är kärlek, Y är sträckan mellan dig och din kärlek, Q är snittväxeln som cyklar på (I denna ekvation använder vi en tjugoenväxlad crescent balder, dammodell) och Z är väderförhållandena som råder för tillfället (antal grader celsius). Då tar du bara Y * (Q - Z) = X. Alltså. I mitt fall. Addera eller subtrahera sedan tio minuter per mil beroende på snöväder/regnväder eller torrt väglag. Sedan är det bara vägbanan som kan skilja sig något, detta löser du genom att addera fem minuter per mil om det är grusväg, eller tjugo minuter per mil om det gäller skogsstig.
Tänk på att resultaten kan variera beroende på olika faktorer såsom exempelvis punktering, vätskedepå (för den riktiga turturduvan) eller möjligtvis antal meter över havet, elevation och så vidare.
Frågor någon?
Tack
/Nils
Kommentarer
Trackback
